Politikers politikerförakt?

En god vän, som jag delat många sena kvällar med i NCF, och troligen en av de politiker jag hyser stor respekt inför Annie Johansson (nu okså riksdagsledamot). Har efter att drivit en intensiv och lyckad riksdagskampanj råkat ut för politikens avigsidor, politikerförakt.

När LO och facket visat sig vara en organisation som inte bara företräder sina medlemmar utan också partiers åsikter kommer nu politikerföraktet från en politisk organisation.

I ett inlägg förklarar Annie hur förbannad hon är och en diskussion med mer än 40 kommentarer tog fart. Det handlade om en drös med debattartiklar som enligt henne mer fokuserat på henne som person än hennes politiska idéer.

Här är en affisch som satt på en annan CUF:ares skåp i Jönköping.

Stefan Tornberg numera riksdagsledamot från Norrbotten har råkat ut för liknande saker.


Flera frågor väcks:

1 - Tänjer inte detta gränser för hur mycket enrgi du "moraliskt" ska lägga på den andra sidans politik och mer på din egna!?

2 - Den fd vänstermajoriteten i riksdagen lyckades som de själv erkänt inte presentera politiska förslag (om det nu kom några vilket jag inte tyckte det gjorde) som låg tillräckligt nära människors vardag och därmed inte få tillräckligt med röster. Man kunde under valet bemöta motståndare i de flesta debatter om det mesta med "ja men det här är våra förslag som vi står för, vilket är ditt alternativ?" Och en talande tystnad spred sig i rummet ; )

Varför drar nu inte Vänsterkartellen och facket öronen åt sig slickar sina sår för att "regruppera" och lägga fram en ny politik för mer jobb och solidaritet eller vad det blir för namn från den sidan.

Hursom saknar jag en politik från "motståndarsidan" och sänker man sig till personangrepp som standardvapen flyttar man ner debattnivån och politiken närmre lågvattenmärket.

Framförallt tröttnar nog väljare då de mer sällan får höra vilken politik politiker vill föra!